Det var ett tag sen senast jag besökte en konsert. Det börjar bli på tiden. Som tur är har jag fått en ny (svensk!) kollega som verkar minst lika musikintresserad som jag själv. Ibland kan man ju behöva den där berömda sparken i röven för att komma ur sina rutiner och ändra på vanor. Och ovanor för den delen.

Imorgon ska jag se Billy Bragg här i Madrid. Ungefär lika gammal som mina föräldrar och ungefär lika bra. Om än på ett annat sätt. Det finns mycket att se fram emot.